Den inbitne medicinforskaren Versilii upptäcker, 33 år fyllda, att han har slösat bort sitt tidiga liv.
Han har slavat i döda laboratorier. Har kläckt fyndiga vetenskapliga infall men aldrig nått riktig framgång. Framför allt har kärleken saknats i hans liv. Nu måste det förstås bli en ändring. För att hitta en kvinna med varmt hjärta skriver han ett desperat kontrakt med sig själv. Det går ut på att sökandet efter en partner nu skall bli hans mål, och det snabbt.
Sådant är anslaget i den litterära debutanten Sofie Ljungmans lärda och fyndiga roman För kännedom (Visto Förlag) som på sina 279 sidor hinner granska granska åtskilliga inslag i frågan. Ljungman är uppskattad skådespelare och teaterledare som även har skrivit pjäser. Här skildrar hon en ganska udda man vars sökande efter en partner, som ofta i dag, exploateras av marknadens aktörer. Ljungmans huvudperson Versilii inser snart att de tindrande nätsajterna mest består av fluff och bluff. Han behöver i sitt partnersökande därtill vara betydligt tuffare och mer på sin vakt än han har varit. Samtidigt måste hans höga livsmål räknas honom till godo: ”Jag kom till jorden för att lösa gåtor, djupdyka”. När nu vetenskapen svek honom, bör inte kärlekens väg provas?
Visst är det så. Men jagandet tar sig både rörande och sorglustiga uttryck. Samtidigt vet ju Versilii redan att det är en kvinna han vill nå. En – nämligen den ljuvliga, hjärtegoda Ylva. Hon som vi förstår har allt det som krävs för ett ömt och inlevelsefullt förhållande. Samtidigt hatar hon det kontrakt som Versiili skrivit.
Versilii tror dock att uppriktighet lyckas bäst. Han skriver brev – precis som romantikens unga uppvaktare. Han är inte olik den udda Goethehjälten Werther, han som aldrig får svar på sina vädjanden. För Versilii lever – med all sitt vetenskapliga skarpsinne och sitt centraleuropeiska bildningsbagage – ytterst som främling i vår råa och tröstlösa tid.
Mer skall inte sägas, utom att berättelsen inramas av regntunga och lagom slitna göteborgsmiljöer och att romanens upplösning möter de flesta av 2000-talets krav på kärleken. För kännedom har en helt igenom egen och öppenhjärtig ton men utan att för den skull lämna det arv av hövisk hängivelse oprövat, som medeltidens kärlekspar i sina rosenlundar visade.
Sofie Ljungman förmår framför allt klart se in i sin hjälte med hans rastlösa, ängsligt längtande och oförlösta själ. Mitt i sin obarmhärtiga demaskering av 2000-talsmänniskan låter hon förstå, att det nog inte finns någon annan väg till lycka än den som hennes vankelmodige huvudperson måste gå. Lösa förbindelser kan i vår tid lätt ordnas, men trygga band tar längre tid.
För kännedom är ingen naiv frigörelsedröm. Man kan snarare se den som en borgerligt elegant berättelse, som väl lyckas skildra det vanskliga spelet mellan könen.
